Pa(ss)tagonien
Bariloche var en mycket trevlig plats att befinna sig pa mitt uppe i en resa genom sydamerika. Vackert belagen vid en sjo uppe bland bergen med valdigt trevliga omgivningar. Om man ska jamfora staden med nagon annan som vi besokt under resans gang gar tankarna ganska snabbt till Salta, och anledningen till det ar att det ar meningen att man ska aktivera sig nar man ar har. Ett mal vi hade nar vi kom hit var att testa att rafta igen(som i Salta), och detta var inte nagon omojlighet. Vi hade sjalvklar last pa lite innan vi kom hit och visste darfor om att forsarna skulle vara lite svarare har och detta var precis vad de tva drangarna fran Skane var ute efter. Raftingen fortskred smidigt som bara den, en mycket trevlig battur, och avslutades med kopiosa mangder grillat kott samt ett och annat glas Malbec att skolja ner det hela med. Ett fantastiskt satt att avsluta en aktivitet som denna pa.
Som sagt sa ar Bariloche belaget vid en sjo och detta var vi inte sena med att utnyttja. Efter att ha gjort vissa efterforskningar(fragat pa turistinformationen) fann vi en trevlig bat som skulle ta oss runt pa sjon med diverse stopp pa olika oar. Aka bat ar alltid kul och det blir annu roligare nar vattnet ar kristallklart och har en isbla farg. 
Efter Bariloche begav vi oss raskt soderut. Sa raskt var det kanske inte men soderut var det iallafall och vart mal var El Chaltén, "Argentinas vandringshuvudstad". Vagen dit var lang, krokig och till 90% av grus. Att kora i 40 km/h i tva dagar kan lata jobbigt men det var forvanansvart trevligt. Ett landskap nasta helt befriat fran vaxtlighet ar battre underhallning an det verkar och vips var vi framme i El Chaltén, och med dess epitet var det inte sa svart att rakna ut hur man skulle underhalla sig har. Lagom tidigt steg vi darfor upp nasta morgon och kastade oss ut i naturen for att traska till en sjo ungefar 4 timmars promenad bort. Efter att ha gatt upp for fel berg, gjort ett klavertramp i en back och blastrats av sand som kastades mot oss i den harda vinden kom vi slutligen till denna sjo och konstaterade att vi hade varit ute i knappt 3 timmar. Vi tod diverse foton men fick vanda om efter en liten stund da vindarna var pa tok for starka for att vistas har. 
Nar vi satt oss i la intogs en lunch bestaende av ett kumminbrod, lite skinka och en mangd senap och detta fyllde oss med nya krafter. Istallet for att ga tillbaka till byn, som vi forst planerat, trampade vi vidare i vildmarken for att fa se annu fler sjoar och en magnifik bergstopp. Detta gjorde vi ocksa och en planerad promenad pa knapp sju timmar blev till en vandring pa 11 timmar. Detta var utan tvekan en av de trevligaste sakerna vi gjort under resans gang, och det blev ett minne for vara stackars otranade kroppar i flera dagar framover.
Efter El Chaltén akte vi till El Calafate. Det som finns att gora i El Calafate ar att titta pa glaciarer, och detta har vi gjort. Tva dagar av glaciartittande och man blir fortfarande imponerad. Eftersom vi ar svaga for att aka bat nappade vi snabbt pa idén att aka bat runt till en massa glaciarer runt om Lago Argentino som ar en 200 meter djup sjo bestaende av smaltvatten fran glaciarerna. Stora,vita, blaa och kalla. Sa ser glaciarer ut och om ni inte tror mig kan ni titta pa bilderna. 
Magnus ser storre ut men det ar for att han star mycket narmare kameran an glaciaren.
Om nagra timmar ar det dags att bege oss av mot Buenos Aires, nagra dagar tidigare an planerat. Detta pa grund av ett litet missode som i det stora hela gar ut pa att Anton pa ett eller annat satt blivit av med sitt pass. Ett nytt pass ska fixas i huvudstaden och sen blir allt frid och frojd infor var hemresa.
fortsattning foljer...
Chile!
Pa grund av att vi nu borjar narma oss Patagonien har vi varit tvungna att planera var resvag lite nogrannare an tidigare. Vi har darfor spenderat mycket tid pa internet redan och darfor prioriterat bort bloggen. Nedan foljer darfor en kvick sammanfattning av var tid i Chile.
Valparaiso
Hamnstaden Valparaiso ar belagen vid Stilla havskusten i hojd med huvudstaden Santiago. Den stora anledningen till att man aker hit ar for att vandra runt bland de fargstarka husen belagna pa kullarna som omgardar centrum. Det var ocksa denna aktivitet som storsta delen av var tid agnades at. Det ar ganska brant uppfor vilket inbjuder till manga stopp. Detta gor att man med latthet kan spendera tre dagar har utan att bli uttrakad. Lagg dar till ett par schyssta restauranger sa kan man leva gott pa kvallarna ocksa. Helt klart en av de finaste staderna vi besokt.
Santiago
Nar man laser om Santiago ar det svart att fa nagon uppfattning om vad som finns att gora i stan. Vi tankte att det nog ger sig nar man val kommer dit. Dessutom hade vi hort att Santiago skulle ha ett utomordentligt nattliv och att kanske dagsaktiviteter inte skulle prioriteras sa hogt. Efter att ha varit i stan i fyra dagar har vi fortfarande ingen aning om varfor man ska aka till Santiago. Har fanns inga direkt trevliga omraden att knalla runt i och de museer vi besokte var inte lika informativa som man hade hoppats. Det mest underliga intraffade dock under lordagen. Vi hade besokt stadens storsta jazzklubb vilket var riktigt trevligt. Klubben stangde dock vid tolvsnaret och vi begav oss mot ett av de storsta baromradena. Till var stora forvaning var alla barer stangda. Inte mycket att gora at saken utan det var bara att ga hem och lagga sig. Det mest positiva med bristen pa aktiviteter var att vi satte oss ordentligt in i planeringen av var fortsatta resa.
Chiloe
Det var med en viss lattnad vi lamnade Santiago for att andas lite sjoluft pa Chiles nast storsta o, Chiloe. Vi bodde i storsta byn Castro som ar kand for sina palafitos. Det ar fargglada hus fran forra sekelskiftet som star pa hoga palar vid strandkanten. Det fracka med dem ar att de statt pall for jordbavningar som raserat resten av byn.
Vi gjorde tva dagsutflykter fran Castro. Den forsta gick mot den lilla on Quinchau i skargarden mellan on och fastlandet. Vi besokte tva sma idylliska fiskebyar den forsta som var kand for en kyrka byggd enbart av tra. Inga spik hade anvants utan allt holl ihop med hjalp av trakilar. I den andra byn kunde man ata/dricka ostron till det enkla priset 5 kr/st. Stamningen kravde att vi satte i oss ett par var. Vi stannade sedan till i den lite storre fiskehamnen Dalcahue for lunch och for att flanera pa kajen innan begav oss tillbaka till Castro. Den andra utflykten gick mot ons nationalpark. Efter en liten promenad i skogen bastamde vi oss for att spendera resten av dagen pa stranden. Om man promenerade en bit bort fick man vara for sig och beundra nar Stilla havet rullade in.
Sista dygnet spenderades i Ancud pa ons norra kust. Aven det en mycket trevlig by som passade perfekt for en dags strosande. Det enda man kan anmarka pa i Ancud var att hotellet vi bodde pa drevs av en kvinna som var med i Jehovas vittnen. Eftersom hon inte kunde mycket engelska och var spanska ar som den ar blev det ganska komiskt nar hon skulle overtyga oss om att Guds vag ar den ratta och att domedagen ar nara.
Vi befinner oss nu ater i Argentina, narmare bestamt i Bariloche (mer om det i ett senare inlagg). Vi ska snart bege oss ner langs den okanda grusvagen mot El Calafate i Patagonien. Resan dit bestar av tva heldagar i minibuss. Vi vet fortfarande inte hur forbindelserna mot omvarlden ser ut nere i syd men vi ska uppdatera er sa gott det gar.
fortsattning foljer snart
Vi har haft lite och fixa med och dessutom inte varit sa internetsugna pa sistone. Ett inlagg kommer snart, vanta bara!
Vatten och vin och en stor dunk bensin.
Cafayate. En liten stad belagen bland bergen en liten bit soder om Salta. Man skulle med fordel kunna beskriva den som en stor by soder om Salta. Vilket alternativ man valjer spelar valdigt liten roll eftersom byn, som forvisso var otroligt trevlig, inte var sjalva attraktionen. Omgivningarna bjod pa bade ett och annat som tilltalar tva glada drangar fran Sverige. Var forsta dag vigde vi at att traska mot bergen for att finna ett omtalat vattenfall. Glada i hagen efter en starkande frukost begav vi oss till fots mot bergen, en promenad som skulle ta oss upp emot en timme, nar plotsligt en smutsig bil kor forbi, stannar och backar tillbaka till oss. Det visade sig vara tva norrman och en argentinare pa rundresa som hade rakat snappa upp att vi var svenskar nar var frukost intogs pa ett av stadens caféer. Vips, sa var vi framme vid bergen och efter att ha tackat mjukost for skjutsen begav vi oss nu langs med en flod i bergen pa upptacksfard for att finna detta vattenfall. Tva timmar, och atskilliga pauser, senare fann vi oss liggande i kyligt bergsvatten(20 grader) och njot av livet. Man skulle kunna saga att livet befann sig pa en pinne vid tillfallet.
Det ar inte bara for vattenfall som man beger sig till Cafayate. Det skulle t.o.m kunna ses som en bisyssla i sammanhanget. Cafayate rakar namligen vara ett finfint vindistrikt ocksa! Detta ar en beskrivning som aven passar in pa nasta stopp pa resan, Mendoza, och darfor ska jag beskriva hur en dag som vinturist kan se ut.
Efter att ha stigit upp i inte alldeles for god tid och satt i sig en frukost i makligt tempo beger man sig till en av byns cykeluthyrningar. Dar ser man till att fa tag i en cykel som passar ens krav(salange kraven inte handlar om utseende och komfort) och kort darpa beger man sig ut pa aventyr.
Det fina med denna typen av utflykter ar att transporten kan vara mkt behaglig om man ar pa sadant humor. Det ar man. Man cyklar tills man kommer till en vingard och tanker ungefar:
Har var det fina omgivningar. En massa vinrankor och lite hus mitt ibland det. Har ar nog vinet gott.
Detta ar ett resonemang som alltid visar sig stamma, atminstone om du fragar de som haller i rundturerna pa gardarna. Nar man sedan nar klimax for sjalva besoket, det som alla ar ute efter, namligen sjalva provsmakningen ar det lite lattare att skilja agnarna fran vetet. De allra flesta gardarna ar inte sa glada i att skryta, och plockar darfor fram nat bottenskrap fran forra arets skord. Blygsamt, tanker vissa. ´Det har var ju inte sa gott´, tanker vi. Sen finns det ju de som tanker mer pa sitt rykte dar man far valja fritt ur deras sortiment mot en mindre avgift. Detta ar ett koncept som tilltalade de glada drangarna lite mer.
De flesta besoken fortloper pa samma satt, namligen att de berattar i detalj hur vinet produceras for att slutligen komma till en provsmakning. Eftersom alla vingardar producerar just vin blir besoken i princip samma. Detta mojliggor att hoppa over rundturen och istallet ga direkt pa provsmakning eller inta en lattare lunch pa gardens restaurang.
Med aktningsvarda mangder av Malbec, Cabernet Sauvignon, Syrah och Tannat skvalpande i maggropen, cyklar man hemat nojd och belaten efter annu en givande dag ibland grona slatter.
Efter en tids vistelse i vindistrikten var det dags for en av resans stora hojdpunkter. Vi skulle bo pa en vingard. Lyx, lyx och ater lyx. Har kan man konstatera att om man nan dag blir en rik krosus som badar i pengar var och varannan dag sa ar en god investering att bygga sig en vingard pa Argentinas slatter. Att kunna sitta pa en veranda med ett glas rodtjut och blicka ut over agorna, samtidigt som en bris stilla sveper over vinrankorna for att slutligen svalka dina vinhettande kinder. Da vet man att man lever.
Ett gott slut och hittils gott nytt
Efter att ha natt resans hogsta punkt pa hisnande 4170 m slingrade sig vagarna ner mot Salta igen. Omgivningarna har var mer varierande da oxiderade mineraler i bergen gjorde sa att de skiftade i rott, gront och lila. Allt detta nadde klimax vid ett stopp i den pittoreska bergsbyn Purmamarca som lag vid kanten av ett berg som skiftade i hela sju farger!
Dagen darpa skulle vi for forsta gangen satta fotterna pa chilensk mark. En tolv timmars bussresa tog oss till varldens torraste oken, Atacamaoknen, och byn som ligger mitt i; San Pedro de Atacama. Byn visade sig vara minst sagt kontrastfylld. Fem korsande grusvagar bildade byns skelett men langs gatorna lag det enbart resebyraer, hotel och restauranger. Slitna efter bussresan blev det en tidig kvall vilket aven var behovligt eftersom klockan stalldes pa 03.30. Morgonen darefter, som aven var arets sista, gick vi upp som planerat och klockan fyra avgick var guidade tur till El Tatio´s geyserfalt. Drygt tva timmar senare vandrade vi runt i -10 gradig kyla och betraktade kokande vatten som lackte ur marken. Det rok och sprutades vatten allt medan solen gick upp och varmde vara frusna kroppar. Morgonen avslutades med ett dopp i en varm kalla, ett perfekt avslut pa en magisk morgon.
Hemresan bjod pa fina utsikter over oknens vidstrackta vidder och till lunch var vi tillbaka i San Pedro. Efter att ha slummrat nagra timmar var det middagsdags. En meny med vin for 15.000(chilenska pesos, ~ 120 S kr) inledde var nyarsafton. Vid tolvslaget gick folk ut pa gatorna och ackompanjerat av trumslagare brande restaurangerna en stol med en docka sittandes pa. Vi fick aldrig nagot svar pa varfor men det kvittade, det var ganska mysigt med levande eld. Natten blev lang och dansant. Vid fem-snaret dansade vi hemat och slocknade direkt.
Tva dagars resande senare sitter vi har i Cafayate, tillbaka i Argentina. Har vantar vin och vattenfall mm. Mer om det sen.
En massa tokigheter
Cordoba var en stilig stad. Den hade inte mycket till underhallning dagtid, men som tur var hade kvallen desto mer att erbjuda. Vi at pa diverse trevliga restauranger, bland annat en med i princip enbart lokalbefolkning som gaster, och gled senare vidare till en eller annan bar med trevlig musik. Sista kvallen besokte vi en av stadens finare parillor(grillrestaurang) och beslutade oss for att lyxa lite. Saledes bestallde vi in grillbuffé och ett fint vin som rekommenderades av servitoren. Grillbuffén var otroligt god och bjod pa godsaker som entrecote, flaskkott, kyckling, samt en kryddig korv. Om man trodde att det var slut har sa hade man fel for de hade sparat det basta till sist. Avslutningsvis blev vi serverade tunntarm, testiklar samt en stadig oxkäke. Det var gott.
Nar vi hade fatt nog av Cordoba begav vi oss raskt av mot Túcuman dar vi hade bokat en vandringstur i bergen. Vi steg upp klockan 6 (tidigt...) och begav oss ivag till resebyran dar var guide Pablo och hans hund Coco motte oss. Det visade sig att det var ett enmansforetag och att vi skulle vara ensamma om var tur i bergen. Detta var valdigt trevligt eftersom Pablo visade sig vara en riktigt festlig prick! Vi at frukost i en by uppe i bergen och begav oss sedan ut pa vart aventyr.
Pablo gick forst och vi foljde efter, trots att vi inte riktigt holl med om Pablos uppfattning om vad som ar en vag att ga. Efter en timme kom vi till en plata med diverse ruiner av hus samt kor, far och getter. Utsikten var makalos och Pablo lockade dessutom till sig ett helt gang med kondorer. De ar sjukt stora. Har kunde man trott att vi skulle atervanda efter en kul naturupplevelse, men Pablo borjade ogenerat pinna pa upp i bergen och 3 timmar senare satt vi annu en gang och kollade utsikten, ett antal hundra meter hogre upp.
Nu var det dags att atervanda och med muskler sargade av mjolksyran var det med inte riktigt lika stabila steg som vi traskade ner for sluttningarna. Vi at Empanadas och Locro, en soppa med allt mojligt i, tilsammans med Pablo och pratade om vandring, natur och Argentina innan vi akte hem for att sova.
Tidigt nasta morgon(Julafton) var det dags att aka vidare till Salta. De forsta tva dagarna var inte mycket att tala om eftersom det var julafton och juldagen vilket innebar att inget var oppet nanstans. Inte ens apoteken som annars har oppet dygnet runt hade oppet. De enda som verkade jobba var sopgubbarna som flitigt utforde sin uppgift.
Anledningen till att man aker till Salta ar framforallt att man kan hitta pa en massa tokigheter har. Det gjorde vi igar. En heldag bland bergen stod pa skemat. Formiddagen agnades at Rafting, eller forsranning, viket innebar en 2 timmars tur langs en flod med trevlig omgivning. Efter en sakerhetsgenomgang av guiden Frank(tysk) placerade vi oss i en gummibat for 9 personer med vars en paddel och begav oss ut pa floden. Det kandes bra eftersom vi i var bat hade en stor australiensare som sag ut att vara redo att erovra varlden. Vi hade dessutom en sportig amerikansk kille som innan farden hade tillkannagett att han faktiskt redan hade gjort detta ett flertal ganger. Skont att hora eftersom vi bada saknar erfarenhet totalt. Det visade sig dock, som vi forvisso redan har konstaterat flertalet ganger, att folk i allmanhet ar kassa pa de flesta saker man kan ta sig for. Bade australiensaren och amerikanen var riktigt usla pa att paddla, och det fanns ingen som helst takt i nagons rorelser pa flotten. Med undantagen Anton och Magnus saklart. Detta var nagot som inte bara vi uppmarksammade, utan aven Frank kunde urskilja de svenska pojkarnas talang. Vi fick det tunga ansvaret att leda gruppen ner for den sista forsen med vara skandinaviska muskler och gruppen kunde kanna sig trygg. Efter flodaktiviteten bjods det pa en finfin grilllunch som satt som en spik i kistan. 
Pa eftermiddagen klattrade vi upp i bergen for att sedan aka linbana fram och tillbaka over dalen. Det var valdigt frackt, och detta var dessutom den hogsta eller langsta(eller nat liknande) linbanan i hela Sydamerika(eller Argentina). Det ar minsann inte sa illa pinkat.
En dag i mangden
Dagen borjar logiskt nog med att man kliver upp ur sin sang. Darefter foljer en frukost av varierande kvalitet. Det vanligaste ar att hotellet serverar en bulle, som satt battre dagar, tillsammans med plommonmarmelad. Detta ackompanjeras av en kopp kaffe, garna en acklig sadan. Efter denna starkande maltid ar det dags att ge sig ut pa stadens gator. Oftast har man inte jattebra koll pa vart man ska utan gar helt enkelt at det hall dit nasan pekar. Efter att ha promenerat en bit upptacker man detta och tar saledes upp kartan och studerar den en stund. Darefter pekar nagon pa kartan och en konverasation ungefar som denna uppstar:
- Det har omradet verkar fint.
- Ja, jo
- Har varkar finnas nagon kyrka och lite vatten och sant.
- Det ar perfekt, dit gar vi. Ar det inte kul dar sa gar vi nagon annanstans.
Ibland har man tur och hittar ett omrade som verkligen fortjanar en promenad, ibland hamnar man pa en parkering nara ett vattendrag som skulle kunna vara stadens avloppssystem. Omradena vi har besokt har varit i de flesta fallen varit trevliga vilket kanns som det basta av de namnda alternativen.
Dagen gar och det gor vi med. Undantagen ar nar vi hittar en trevlig bank att sla oss ner pa. Vi ser det som ett arofyllt uppdrag att inventera sodra amerikas bankar. Nar det ar over 30 grader varmt ar en bankpaus pa 15 minuter en valkommen vilostund.
Nar dagen blir eftermiddag infaller siestan samtidigt som temperaturen stiger ytterligare. Hela staden stannar upp och vi vill inte inkrakta pa stamningen sa efter en lattare lunch tar aven vi en behovlig paus. Nar klockan narmar sig atta ar det ganska lagom att bege sig ut pa stan igen for att dricka en kyld dryck innan det vankas middag. Middagen ar pa manga satt dagens hojdpunkt. Man drar garna ut pa maltiden sa lange det gar genom att diskutera morgondagens planer, kommentera andra lustiga middagsgaster men framfor allt insupa stamningen och vara javligt nojd med att man ar i Argentina och har ett glas vin i handen.
Bilderbilderbilder...
Forst lite bilder fran tagresan upp ibergen
Och sedan vattenfall...manga vattenfall
Foljande tva bilder ar tagna efter en battur vid och i vattenfallen.
Mot Argentina!
Nasta dag agnade vi at den egentliga anledningen till att vi hade uppsokt staden, namligen en omtalad jarnvag till en liten hamnstad som enligt uppgift skulle vara "det roligaste man kan gora i Brasilien". Trots att detta var en smarre overdrift sa var det en valdigt trevlig dag. Jarnvagen gick dock bara halvvags eftersom det var en mandag som vi akte. De aker endast hela vagen fredagar och lordagar. Men vi var lika glada for det. Resan bjod pa manga vackra vyer da vi sakteligen akte upp bland bergen.
Efter Curitiba bar det av mot Iguaçofallen. Detta hade vi mycket hoga forvantningar pa och vi hade last oss till att man maste se fallen fran bade brasilianska och argentinska sidan. Saledes gjorde vi ocksa detta, och borjade logiskt nog pa den brasilianska sidan(vi var trots allt redan dar). Har borjade vi med att traska runt i parken eftersom vi var trotta efter en hel natts bussresa. Det var dock mycket korta vandringsspar och efter nagra timmar fanns det bara kvar en massa aktiviteter dar man behovde betala flera skjortor for att fa tilltrade. Detta var tillraga pa allt inga aktiviteter som var varda sa manga skjortor , sa detta struntade vi i och begav oss hemat.
Efter ett antal dagar spenderade pa bada sidor av vattenfallen kunde vi med latthet konstatera att den Brasilianska sidan visserligen bjod pa en del vackra utsiktsplatser, men den argentinska var overlagsen pa manga vis. I Argentina bjods det pa fina rundturer bland vattenfallen och trevliga batturer for den som uppskattar att bli blot(Anton och Magnus). Det visade sig att sjalva fallen nastan uteslutande ligger pa den argentinska sidan och dar fanns annu fler hapnadsvackande vyer. Nu har vi fotograferat valdigt manga vattenfall och ar mycket nojda med var vistelse.
Nu har vi farit vidare till Rosario, efter ett kort stopp i Recistencia. Recistensia var en trevlig stad, men eftersom vi var dar en sondag var stamningen minst sagt avslappnad. Inga affarer oppna(forutom stadens glassbarer) och alla grillade kycklingar langs stadens gator. Det var atminstone ett givande besok da magnus fick tag i inte bara ett, utan tva, par skor som han nu stolt spatserar omkring med.
Nu nar vi antligen har kommit till Argentina kan man konstatera tva saker:
1. Bestaller man kott pa restaurang sa far man mer kott an tillbehor. Gott.
2.Bestaller man in vin pa restaurang sa ar det. Gott.
(Vi har finfinabilder ocksa, men dessa kommer om ett tag. Vi sitter vid en kass dator just nu.)
Strandliv pa Ilha de Santa Catarina
Det forsta vi gjorde efter att ha dumpat var packning pa hostelet var att bege oss till narmaste strand en halvtimmes promenad bort. Varma som vi var slangde vi oss i vattnet och parkerade oss sedan solandes pa stranden. Man skulle kunna saga att vi underskattade solens styrka en aning da flera pasmorjningar av solskydd inte hjalpte och vi begav oss hemmat med en rodlatt farg som kom att andras till kraftfargad under kvallens gang.
Nasta dag vigdes at att spana in ons norra del och efter en del turer med diverse bussar hit och dit hamnade vi i turistorten Canasvierias. Byn var trevlig och stranden likasa men var ingenting som stack ut. Den stora behallningen med resan var bussfarden som gav en djupare inblick i hur on sag ut. Buss ar ett utmarkt satt att upptacka Santa Catarina da det inte kanns sarskilt nodvandigt att stanna i var enda by.
Torsdagen var lite mer fysikt kravade an de tidigare dagarna. Efter ett tips pa hostelet begav vi oss soderut till den lilla fiskebyn Pantano do Sul, belagen precis intill ett mindre berg eller en storre kulle. Glada i hagen begav vi oss i beskedligt tempo upp for bergets sluttning. Efter ganska exakt en timmes strapats klev vi svettiga ner till en strand som var i princip folktom, den delades med kanske fem andra personer. Efter att ha spenderat ett par, tre timmar dar var det dags att bege sig tillbaka hemmat.
Idag, fredag, har lokaltrafiken ater tagit oss soderut. Denna gang till naturreservatet Naufragados och ons sydligaste punkt. Efter att ha halkat in pa ett militart omrade fick vi vanda om men fann till slut var vag till en strand omgardad av sma hus. Nar en timme passerat och vi hade fatt i oss ett par vallagrade croissanter som lunch knallade vi vidare. Dagens vandring var inte lika provande som gardagens, dessutom var vinden lite kallare sa det var en riktigt behaglig promenad.
Imorgon vantar Florianopolis dar vi planerar att flanera stadens gator. Efter det vantar avfard mot antingen Curitiba eller Iguazufallen. Mer om detta tids nog.
Brasília
Val pa flyget som skulle ta oss over Atlanten fann vi oss tillratta och forsokte finna underhallning i tv-skarmen som fanns framfor oss. Efter timmars sokande hade vi fortfarande inte hittat nagot och Anton somnade darfor ganska kvickt efter det. Magnus underholl sig med att sitta.
Efter en turbulent flygtur pa cirka 13 timmar landade vi i São Paolo och gick igenom alla mojliga kontroller. Nojda med att ha klarat oss igenom gick vi forst och letade upp var gaten fanns, och sedan satte vi oss och at en god hamburgare. Nar det borjade dra ihop sig for att borda planet visade det sig att vi var tvugna att checka in, nagot som en hjalpsam dansk vid incheckningen pa kastrup hade sagt inte skulle behovas. Nagot upprorda insag vi att vi isafall skulle ha hamtat ut vart bagage efter landningen. Efter manga turer runt pa flygplatsen fick vi dock tag i bagaget och fick hjalp med att tranga oss fore i otaliga koer. Vi kunde nu stiga pa vart sista plan.
Vi anlande tillslut till vart lyxhotell och avnjot en ol fran minibaren innan vi tryggt somnade in.
Efter en starkande frukost begav vi oss sedan ut pa stan for att hitta nagot lite billigare stalle att bo pa, men detta var lattare sagt an gjort. Alla adresser vi kom till var igenbommade garageportar och vi borjade forlora hoppet. Da fick vi hjalp av en snall tant som tog oss till sin vaninna som faktiskt kunde engelska. De visade oss till en familj som garna hyrde ut ett rum till tva sota pojkar fran Sverige. Rummet ar enkelt men spartanskt. Det ar iallafall skont att ha nagonstans att sova.
Som turist ar det oerhort svart att underhalla sig i Brasília. Staden har en valdigt konstig uppbyggnad, och man mast verkligen veta vart man ska for att man ska overhuvudtaget orka ta sig dit. Vi vet inte riktigt vart vi ska, men tar oss dit anda. Det ar ganska jobbigt. Det finns manga fina byggnader och monument, men inga ar oppna for besokare. Det basta exemplet pa det ar nar vi akte till ett palats en bit utanfor stan och fick noja oss med att fotografera framsidan pa ungefar 1 kilometers avstand.
Sammanfattningsvis kan vi konstatera att aven om byggnaderna ar fina sa var det inte riktigt vart allt arbete for att aka anda hit.
Efter ett par dagar i Brasília skulle vi kopa flygbiljetter till Florianópolis, som ar var nasta anhalt. Detta gick inte jattesmidigt, men efter en halv dags letande efter resebyraer fick vi tillslut hjalp med att boka vara biljetter. Damen pa resebyran hade ett enormt talamod som inte tappade fattningen trots att varken vi eller hon forstod ett ord av vad som sades.
Trots att staden i sig inte tilltalar nagon av oss sarskillt mycket sa ar vi glada for att vi har fatt ett sant bra bemotande. Manniskorna ar hjalpsamma och fragar oss om vi vill ha hjalp nar vi ser vilsna ut. Det ar sant som gor en lycklig, och aven overtygad om att resan kommer att bli lyckad trots den tveksamma inledningen.
Panflöjt
Avslappnande toner från en livs levande indian.
