panflojt

Cafayate. En liten stad belagen bland bergen en liten bit soder om Salta. Man skulle med fordel kunna beskriva den som en stor by soder om Salta. Vilket alternativ man valjer spelar valdigt liten roll eftersom byn, som forvisso var otroligt trevlig, inte var sjalva attraktionen. Omgivningarna bjod pa bade ett och annat som tilltalar tva glada drangar fran Sverige. Var forsta dag vigde vi at att traska mot bergen for att finna ett omtalat vattenfall. Glada i hagen efter en starkande frukost begav vi oss till fots mot bergen, en promenad som skulle ta oss upp emot en timme, nar plotsligt en smutsig bil kor forbi, stannar och backar tillbaka till oss. Det visade sig vara tva norrman och en argentinare pa rundresa som hade rakat snappa upp att vi var svenskar nar var frukost intogs pa ett av stadens caféer. Vips, sa var vi framme vid bergen och efter att ha tackat mjukost for skjutsen begav vi oss nu langs med en flod i bergen pa upptacksfard for att finna detta vattenfall. Tva timmar, och atskilliga pauser, senare fann vi oss liggande i kyligt bergsvatten(20 grader) och njot av livet. Man skulle kunna saga att livet befann sig pa en pinne vid tillfallet.




Det ar inte bara for vattenfall som man beger sig till Cafayate. Det skulle t.o.m kunna ses som en bisyssla i sammanhanget. Cafayate rakar namligen vara ett finfint vindistrikt ocksa! Detta ar en beskrivning som aven passar in pa nasta stopp pa resan, Mendoza, och darfor ska jag beskriva hur en dag som vinturist kan se ut.

Efter att ha stigit upp i inte alldeles for god tid och satt i sig en frukost i makligt tempo beger man sig till en av byns cykeluthyrningar. Dar ser man till att fa tag i en cykel som passar ens krav(salange kraven inte handlar om utseende och komfort) och kort darpa beger man sig ut pa aventyr.

Det fina med denna typen av utflykter ar att transporten kan vara mkt behaglig om man ar pa sadant humor. Det ar man. Man cyklar tills man kommer till en vingard och tanker ungefar:
Har var det fina omgivningar. En massa vinrankor och lite hus mitt ibland det. Har ar nog vinet gott.
Detta ar ett resonemang som alltid visar sig stamma, atminstone om du fragar de som haller i rundturerna pa gardarna. Nar man sedan nar klimax for sjalva besoket, det som alla ar ute efter, namligen sjalva provsmakningen ar det lite lattare att skilja agnarna fran vetet. De allra flesta gardarna ar inte sa glada i att skryta, och plockar darfor fram nat bottenskrap fran forra arets skord. Blygsamt, tanker vissa. ´Det har var ju inte sa gott´, tanker vi. Sen finns det ju de som tanker mer pa sitt rykte dar man far valja fritt ur deras sortiment mot en mindre avgift. Detta ar ett koncept som tilltalade de glada drangarna lite mer.
De flesta besoken fortloper pa samma satt, namligen att de berattar i detalj hur vinet produceras for att slutligen komma till en provsmakning. Eftersom alla vingardar producerar just vin blir besoken i princip samma. Detta mojliggor att hoppa over rundturen och istallet ga direkt pa provsmakning eller inta en lattare lunch pa gardens restaurang.
Med aktningsvarda mangder av Malbec, Cabernet Sauvignon, Syrah och Tannat skvalpande i maggropen, cyklar man hemat nojd och belaten efter annu en givande dag ibland grona slatter.







Efter en tids vistelse i vindistrikten var det dags for en av resans stora hojdpunkter. Vi skulle bo pa en vingard. Lyx, lyx och ater lyx. Har kan man konstatera att om man nan dag blir en rik krosus som badar i pengar var och varannan dag sa ar en god investering att bygga sig en vingard pa Argentinas slatter. Att kunna sitta pa en veranda med ett glas rodtjut och blicka ut over agorna, samtidigt som en bris stilla sveper over vinrankorna for att slutligen svalka dina vinhettande kinder. Da vet man att man lever.