panflojt

Cordoba var en stilig stad. Den hade inte mycket till underhallning dagtid, men som tur var hade kvallen desto mer att erbjuda. Vi at pa diverse trevliga restauranger, bland annat en med i princip enbart lokalbefolkning som gaster, och gled senare vidare till en eller annan bar med trevlig musik. Sista kvallen besokte vi en av stadens finare parillor(grillrestaurang) och beslutade oss for att lyxa lite. Saledes bestallde vi in grillbuffé och ett fint vin som rekommenderades av servitoren. Grillbuffén var otroligt god och bjod pa godsaker som entrecote, flaskkott, kyckling, samt en kryddig korv. Om man trodde att det var slut har sa hade man fel for de hade sparat det basta till sist. Avslutningsvis blev vi serverade tunntarm, testiklar samt en stadig oxkäke. Det var gott.

Nar vi hade fatt nog av Cordoba begav vi oss raskt av mot Túcuman dar vi hade bokat en vandringstur i bergen. Vi steg upp klockan 6 (tidigt...) och begav oss ivag till resebyran dar var guide Pablo och hans hund Coco motte oss. Det visade sig att det var ett enmansforetag och att vi skulle vara ensamma om var tur i bergen. Detta var valdigt trevligt eftersom Pablo visade sig vara en riktigt festlig prick! Vi at frukost i en by uppe i bergen och begav oss sedan ut pa vart aventyr.
 

Pablo gick forst och vi foljde efter, trots att vi inte riktigt holl med om Pablos uppfattning om vad som ar en vag att ga. Efter en timme kom vi till en plata med diverse ruiner av hus samt kor, far och getter. Utsikten var makalos och Pablo lockade dessutom till sig ett helt gang med kondorer. De ar sjukt stora. Har kunde man trott att vi skulle atervanda efter en kul naturupplevelse, men Pablo borjade ogenerat pinna pa upp i bergen och 3 timmar senare satt vi annu en gang och kollade utsikten, ett antal hundra meter hogre upp.

Nu var det dags att atervanda och med muskler sargade av mjolksyran var det med inte riktigt lika stabila steg som vi traskade ner for sluttningarna. Vi at Empanadas och Locro, en soppa med allt mojligt i, tilsammans med Pablo och pratade om vandring, natur och Argentina innan vi akte hem for att sova.

Tidigt nasta morgon(Julafton) var det dags att aka vidare till Salta. De forsta tva dagarna var inte mycket att tala om eftersom det var julafton och juldagen vilket innebar att inget var oppet nanstans. Inte ens apoteken som annars har oppet dygnet runt hade oppet. De enda som verkade jobba var sopgubbarna som flitigt utforde sin uppgift.

Anledningen till att man aker till Salta ar framforallt att man kan hitta pa en massa tokigheter har. Det gjorde vi igar. En heldag bland bergen stod pa skemat. Formiddagen agnades at Rafting, eller forsranning, viket innebar en 2 timmars tur langs en flod med trevlig omgivning. Efter en sakerhetsgenomgang av guiden Frank(tysk) placerade vi oss i en gummibat for 9 personer med vars en paddel och begav oss ut pa floden. Det kandes bra eftersom vi i var bat hade en stor australiensare som sag ut att vara redo att erovra varlden. Vi hade dessutom en sportig amerikansk kille som innan farden hade tillkannagett att han faktiskt redan hade gjort detta ett flertal ganger. Skont att hora eftersom vi bada saknar erfarenhet totalt. Det visade sig dock, som vi forvisso redan har konstaterat flertalet ganger, att folk i allmanhet ar kassa pa de flesta saker man kan ta sig for. Bade australiensaren och amerikanen var riktigt usla pa att paddla, och det fanns ingen som helst takt i nagons rorelser pa flotten. Med undantagen Anton och Magnus saklart. Detta var nagot som inte bara vi uppmarksammade, utan aven Frank kunde urskilja de svenska pojkarnas talang. Vi fick det tunga ansvaret att leda gruppen ner for den sista forsen med vara skandinaviska muskler och gruppen kunde kanna sig trygg. Efter flodaktiviteten bjods det pa en finfin grilllunch som satt som en spik i kistan.





Pa eftermiddagen klattrade vi upp i bergen for att sedan aka linbana fram och tillbaka over dalen. Det var valdigt frackt, och detta var dessutom den hogsta eller langsta(eller nat liknande) linbanan i hela Sydamerika(eller Argentina). Det ar minsann inte sa illa pinkat.