panflojt

Cordoba var en stilig stad. Den hade inte mycket till underhallning dagtid, men som tur var hade kvallen desto mer att erbjuda. Vi at pa diverse trevliga restauranger, bland annat en med i princip enbart lokalbefolkning som gaster, och gled senare vidare till en eller annan bar med trevlig musik. Sista kvallen besokte vi en av stadens finare parillor(grillrestaurang) och beslutade oss for att lyxa lite. Saledes bestallde vi in grillbuffé och ett fint vin som rekommenderades av servitoren. Grillbuffén var otroligt god och bjod pa godsaker som entrecote, flaskkott, kyckling, samt en kryddig korv. Om man trodde att det var slut har sa hade man fel for de hade sparat det basta till sist. Avslutningsvis blev vi serverade tunntarm, testiklar samt en stadig oxkäke. Det var gott.

Nar vi hade fatt nog av Cordoba begav vi oss raskt av mot Túcuman dar vi hade bokat en vandringstur i bergen. Vi steg upp klockan 6 (tidigt...) och begav oss ivag till resebyran dar var guide Pablo och hans hund Coco motte oss. Det visade sig att det var ett enmansforetag och att vi skulle vara ensamma om var tur i bergen. Detta var valdigt trevligt eftersom Pablo visade sig vara en riktigt festlig prick! Vi at frukost i en by uppe i bergen och begav oss sedan ut pa vart aventyr.
 

Pablo gick forst och vi foljde efter, trots att vi inte riktigt holl med om Pablos uppfattning om vad som ar en vag att ga. Efter en timme kom vi till en plata med diverse ruiner av hus samt kor, far och getter. Utsikten var makalos och Pablo lockade dessutom till sig ett helt gang med kondorer. De ar sjukt stora. Har kunde man trott att vi skulle atervanda efter en kul naturupplevelse, men Pablo borjade ogenerat pinna pa upp i bergen och 3 timmar senare satt vi annu en gang och kollade utsikten, ett antal hundra meter hogre upp.

Nu var det dags att atervanda och med muskler sargade av mjolksyran var det med inte riktigt lika stabila steg som vi traskade ner for sluttningarna. Vi at Empanadas och Locro, en soppa med allt mojligt i, tilsammans med Pablo och pratade om vandring, natur och Argentina innan vi akte hem for att sova.

Tidigt nasta morgon(Julafton) var det dags att aka vidare till Salta. De forsta tva dagarna var inte mycket att tala om eftersom det var julafton och juldagen vilket innebar att inget var oppet nanstans. Inte ens apoteken som annars har oppet dygnet runt hade oppet. De enda som verkade jobba var sopgubbarna som flitigt utforde sin uppgift.

Anledningen till att man aker till Salta ar framforallt att man kan hitta pa en massa tokigheter har. Det gjorde vi igar. En heldag bland bergen stod pa skemat. Formiddagen agnades at Rafting, eller forsranning, viket innebar en 2 timmars tur langs en flod med trevlig omgivning. Efter en sakerhetsgenomgang av guiden Frank(tysk) placerade vi oss i en gummibat for 9 personer med vars en paddel och begav oss ut pa floden. Det kandes bra eftersom vi i var bat hade en stor australiensare som sag ut att vara redo att erovra varlden. Vi hade dessutom en sportig amerikansk kille som innan farden hade tillkannagett att han faktiskt redan hade gjort detta ett flertal ganger. Skont att hora eftersom vi bada saknar erfarenhet totalt. Det visade sig dock, som vi forvisso redan har konstaterat flertalet ganger, att folk i allmanhet ar kassa pa de flesta saker man kan ta sig for. Bade australiensaren och amerikanen var riktigt usla pa att paddla, och det fanns ingen som helst takt i nagons rorelser pa flotten. Med undantagen Anton och Magnus saklart. Detta var nagot som inte bara vi uppmarksammade, utan aven Frank kunde urskilja de svenska pojkarnas talang. Vi fick det tunga ansvaret att leda gruppen ner for den sista forsen med vara skandinaviska muskler och gruppen kunde kanna sig trygg. Efter flodaktiviteten bjods det pa en finfin grilllunch som satt som en spik i kistan.





Pa eftermiddagen klattrade vi upp i bergen for att sedan aka linbana fram och tillbaka over dalen. Det var valdigt frackt, och detta var dessutom den hogsta eller langsta(eller nat liknande) linbanan i hela Sydamerika(eller Argentina). Det ar minsann inte sa illa pinkat.

Sedan vi lamnade Iguacufallen har vi enbart besokt lite storre stader i centrala Argentina. Dessa stader har varit tamligen lika varandra men anda sa pass olika att man kunnat uppskatta dem individuellt. Vi tankte i detta inlagget beskriva hur en dag kan te sig i en av dessa stader, iallafall om man heter Magnus eller Anton.

Dagen borjar logiskt nog med att man kliver upp ur sin sang. Darefter foljer en frukost av varierande kvalitet. Det vanligaste ar att hotellet serverar en bulle, som satt battre dagar, tillsammans med plommonmarmelad. Detta ackompanjeras av en kopp kaffe, garna en acklig sadan. Efter denna starkande maltid ar det dags att ge sig ut pa stadens gator. Oftast har man inte jattebra koll pa vart man ska utan gar helt enkelt at det hall dit nasan pekar. Efter att ha promenerat en bit upptacker man detta och tar saledes upp kartan och studerar den en stund. Darefter pekar nagon pa kartan och en konverasation ungefar som denna uppstar:

- Det har omradet verkar fint.
- Ja, jo
- Har varkar finnas nagon kyrka och lite vatten och sant.
- Det ar perfekt, dit gar vi. Ar det inte kul dar sa gar vi nagon annanstans.

Ibland har man tur och hittar ett omrade som verkligen fortjanar en promenad, ibland hamnar man pa en parkering nara ett vattendrag som skulle kunna vara stadens avloppssystem. Omradena vi har besokt har varit i de flesta fallen varit trevliga vilket kanns som det basta av de namnda alternativen.

Dagen gar och det gor vi med. Undantagen ar nar vi hittar en trevlig bank att sla oss ner pa. Vi ser det som ett arofyllt uppdrag att inventera sodra amerikas bankar. Nar det ar over 30 grader varmt ar en bankpaus pa 15 minuter en valkommen vilostund.

Nar dagen blir eftermiddag infaller siestan samtidigt som temperaturen stiger ytterligare. Hela staden stannar upp och vi vill inte inkrakta pa stamningen sa efter en lattare lunch tar aven vi en behovlig paus. Nar klockan narmar sig atta ar det ganska lagom att bege sig ut pa stan igen for att dricka en kyld dryck innan det vankas middag. Middagen ar pa manga satt dagens hojdpunkt. Man drar garna ut pa maltiden sa lange det gar genom att diskutera morgondagens planer, kommentera andra lustiga middagsgaster men framfor allt insupa stamningen och vara javligt nojd med att man ar i Argentina och har ett glas vin i handen.   

Forst lite bilder fran tagresan upp ibergen















Och sedan vattenfall...manga vattenfall









Foljande tva bilder ar tagna efter en battur vid och i vattenfallen.

Efter nagra avslutande dagar pa paradison var det till slut dags att bege oss ut pa nya aventyr. Vi styrde nu var kosa mot Curitiba, och som pa sa manga andra stallen under var resa var just sjalva transporten nog sa trevlig. En femtimmars bussresa med vacker omnejd tog oss till denna stad dar vi endast skulle gora ett kort stopp. Pa kvallen sokte vi upp ett trevligt stalle att ata pa, samt en lustig tysk pub dar vi smakade vad Brasilien hade att erbjuda i bade ol- och korvvag. Pa det hela taget en mycket angenam afton.

Nasta dag agnade vi at den egentliga anledningen till att vi hade uppsokt staden, namligen en omtalad jarnvag till en liten hamnstad som enligt uppgift skulle vara "det roligaste man kan gora i Brasilien". Trots att detta var en smarre overdrift sa var det en valdigt trevlig dag. Jarnvagen gick dock bara halvvags eftersom det var en mandag som vi akte. De aker endast hela vagen fredagar och lordagar. Men vi var lika glada for det. Resan bjod pa manga vackra vyer da vi sakteligen akte upp bland bergen.

Efter Curitiba bar det av mot Iguaçofallen. Detta hade vi mycket hoga forvantningar pa och vi hade last oss till att man maste se fallen fran bade brasilianska och argentinska sidan. Saledes gjorde vi ocksa detta, och borjade logiskt nog pa den brasilianska sidan(vi var trots allt redan dar). Har borjade vi med att traska runt i parken eftersom vi var trotta efter en hel natts bussresa. Det var dock mycket korta vandringsspar och efter nagra timmar fanns det bara kvar en massa aktiviteter dar man behovde betala flera skjortor for att fa tilltrade. Detta var tillraga pa allt inga aktiviteter som var varda sa manga skjortor , sa detta struntade vi i och begav oss hemat.
      Efter ett antal dagar spenderade pa bada sidor av vattenfallen kunde vi med latthet konstatera att den Brasilianska sidan visserligen bjod pa en del vackra utsiktsplatser, men den argentinska var overlagsen pa manga vis. I Argentina bjods det pa fina rundturer bland vattenfallen och trevliga batturer for den som uppskattar att bli blot(Anton och Magnus). Det visade sig att sjalva fallen nastan uteslutande ligger pa den argentinska sidan och dar fanns annu fler hapnadsvackande vyer. Nu har vi fotograferat valdigt manga vattenfall och ar mycket nojda med var vistelse. 

Nu har vi farit vidare till Rosario, efter ett kort stopp i Recistencia. Recistensia var en trevlig stad, men eftersom vi var dar en sondag var stamningen minst sagt avslappnad. Inga affarer oppna(forutom stadens glassbarer) och alla grillade kycklingar langs stadens gator. Det var atminstone ett givande besok da magnus fick tag i inte bara ett, utan tva, par skor som han nu stolt spatserar omkring med. 

Nu nar vi antligen har kommit till Argentina kan man konstatera tva saker:
1. Bestaller man kott pa restaurang sa far man mer kott an tillbehor. Gott.
2.Bestaller man in vin pa restaurang sa ar det. Gott. 

(Vi har finfinabilder ocksa, men dessa kommer om ett tag. Vi sitter vid en kass dator just nu.)

Efter en behaglig flygresa fran Brasilia till paradison strax soder om São Paolo tog vi oss med buss till den lilla byn Centro di Lagoa. Vi tog in pa ett hostel med engelsktalande personal, vilket kommit val till pass nar man vill fa reda pa saker som inte ar helt sjalvklara for en gasapag fran Sverige.

Det forsta vi gjorde efter att ha dumpat var packning pa hostelet var att bege oss till narmaste strand en halvtimmes promenad bort. Varma som vi var slangde vi oss i vattnet och parkerade oss sedan solandes pa stranden. Man skulle kunna saga att vi underskattade solens styrka en aning da flera pasmorjningar av solskydd inte hjalpte och vi begav oss hemmat med en rodlatt farg som kom att andras till kraftfargad under kvallens gang.
Nasta dag vigdes at att spana in ons norra del och efter en del turer med diverse bussar hit och dit hamnade vi i turistorten Canasvierias. Byn var trevlig och stranden likasa men var ingenting som stack ut. Den stora behallningen med resan var bussfarden som gav en djupare inblick i hur on sag ut. Buss ar ett utmarkt satt att upptacka Santa Catarina da det inte kanns sarskilt nodvandigt att stanna i var enda by.

Torsdagen var lite mer fysikt kravade an de tidigare dagarna. Efter ett tips pa hostelet begav vi oss soderut till den lilla fiskebyn Pantano do Sul, belagen precis intill ett mindre berg eller en storre kulle. Glada i hagen begav vi oss i beskedligt tempo upp for bergets sluttning. Efter ganska exakt en timmes strapats klev vi svettiga ner till en strand som var i princip folktom, den delades med kanske fem andra personer. Efter att ha spenderat ett par, tre timmar dar var det dags att bege sig tillbaka hemmat.

Idag, fredag, har lokaltrafiken ater tagit oss soderut. Denna gang till naturreservatet Naufragados och ons sydligaste punkt. Efter att ha halkat in pa ett militart omrade fick vi vanda om men fann till slut var vag till en strand omgardad av sma hus. Nar en timme passerat och vi hade fatt i oss ett par vallagrade croissanter som lunch knallade vi vidare. Dagens vandring var inte lika provande som gardagens, dessutom var vinden lite kallare sa det var en riktigt behaglig promenad.

Imorgon vantar Florianopolis dar vi planerar att flanera stadens gator. Efter det vantar avfard mot antingen Curitiba eller Iguazufallen. Mer om detta tids nog.